Krönika: Låt oss klättrare sprida glädje – inte hat
Hjärtat stannar en sekund där jag sitter på stand ovanför Snett åt höger (5+) i Utby och tar upp andrekvinnan. Har byggt ankaret med repet, i en martall på toppen. Sekunden senare dyker ett soligt ansikte upp: ”Oroa däj änna ente, vi båra skôja”. Jag andas ut, och känner att jag älskar Göteborg ännu mer. ”Vå krångligt du gör dé för dajj, vi geck änna rönnt!”
De kassa skämten å goa gubbarna är inte bara stereotyper, de finns på riktigt. Och just här.
Vid Övre väggen i Utby sker något som jag tror är rätt sällsynt i klättersverige. Klättrare möter och samtalar med ickeklättrare hela dagarna: hundägare, löpare, flanörer. Alla går de gärna den vackra naturstigen mellan Fjällbo ängar och Bergsjöbadet, och det är svårt att missa galningarna som klänger på den imponerande väggen.
Vi börjar alla klättra av olika anledningar, och fortsätter av lika diversa skäl. För en del handlar det om träning och rent fysiska utmaningar. Andra förförs av de gymnastiska inslagen av absolut kroppskontroll och ytterligare några hittar glädjen i bouldering, med allt vad påhejande vänner, fika och sönderslitna fingertoppar innebär.
För min del var det nog gemenskapen och äventyret i tradklättringen som lockade starkast. Känslan att ge sig av på egna bitar, upp i det okända äventyret med en god vän i andra ändan av repet. Gärna några hundra meter, om möjligt.
Kanske har jag blivit gammal och cynisk, men när jag ser mig runt i landet upplever jag att vår samtid är präglad av intolerans och rädsla. Dessa två starka naturkrafter driver inte bara utfallet i politiska val, utan även vår snarhet till hårda ord mot våra medmänniskor, gruppindelningar i ”vi” och ”dom” och hätska meningsutbyten människor emellan. Sociala medier används i stor utsträckning till hat- och mobbningskampanjer.
När man då och då snubblar in på en bultdiskussion, en stildiskussion eller konversationer med motstående meningar är det inte ovanligt att hatet och elakheterna letar sig in även mellan klättrare.
Men betänk:
Inom klättringen har vi bara varandra. Din vän som håller i repet räddar dig varje klätterdag från döden. De banden som skapas där, klipps inte lätt. Vi borde vara ett föredöme för vår omvärld, och i stället för att käbbla om olika stilar och idéer föra ut vår glädje till andra.
Mötena på Övre väggen i Utby präglas av glädje och nyfikenhet och här känns uppeldade bultdebatter, glåpord mot uppretade markägare och hetsiga gradjakter mycket långt bort. Ta en tur upp dit nästa gång ni är i Göteborg. Och har ni turen att bo här, skippa inneklättringen nästa torkvädersdag. Ut och lev, njut och ta hand om varandra.
Johan Eklund
Kommer ursprungligen från Tranås. Bor i Göteborg och studerar en master i marin ekologi. Medlem i Höglandsklättrarna. Har klättrat i fem år och trivs bäst på tradleder, men så länge lederna är utomhus och en god vän håller i andra ändan av snöret spelar disciplinen mindre roll.
Visa alla krönikor