Ulf Renman var på klätterträff i Yosemite

I Yosemite finns inte bara seriös och svår klättring, utan mängder av fina spricklinjer i lättare grader.
Det blev Ulf Renman från Östersunds Klätterklubb varse när han besökte årets internationella klätterträff, arrangerad av American Alpine Club.
Klätterträffen hölls i början av oktober och samlade ett 60-tal personer från olika länder. Svenska Klätterförbundet betalade en del av kostnaden för Ulf Renman.

– Jag är jätteglad att jag fick åka. Det var fantastiskt kul. Ungefär hälften av deltagarna var amerikaner, resten kom bland annat från Storbritannien, Nepal, Danmark, Kanada, Brasilien och Tyskland, säger han.
Ulf kom till det världskända naturreservatet på kvällen. Stjärnorna lyste ovanför El Capitan och på den mäktiga, svarta bergväggen såg han ljuset från 20-30 pannlampor.

– På morgonen satt jag bara och stirrade på jätteklipporna genom bilrutan. Det häftigaste var när vi kom upp på toppen av Half Dome och såg omgivningarna. Yosemite består inte bara av klipporna man ser nedifrån dalen, bergen fortsätter åt alla håll. Här finns enorma möjligheter att klättra, berättar Ulf Renman.
Före Yosemiteresan hade han aldrig klättrat rena sprickor där jammen avlöser varandra. Nu fick han sin beskärda del.
– Det var fantastisk kvalité på klättringen. Hög friktion och jättefina linjer. Jag trodde att mycket skulle vara svårt, men det fanns mycket bra klättring på min nivå. Det hade jag inte förväntat mig, säger Ulf Renman.

– Jag klättrade i princip bara multipitch, från fyra-fem replängder och uppåt. Alla ställen jag klättrade på hade utomordentligt bra säkringsmöjligheter, det var jättefina sprickor överallt att sätta kammar och kilar i.
– Undantaget var väl leden Snake Dike som går på sidan av Half Dome. Den var runout, men hade ganska lätt klättring i graden 5.6  (4+/5- svensk grad).
Han och de andra deltagarna bodde på Yellowpines, en stängd camping som bara används av personer som utför volontärsarbete i dalen. En dag fick Ulf Renman hjälpa till med att restaurera stigarna under El Capitan.
– Där rör sig otroligt mycket folk, inte bara klättrare, och det blir hårt slitage på naturen. Man vill styra folk till en stig så de inte promenerar överallt. Så vi drog fram döda träd och grenar för att stänga av andra stigar de inte vill ha folk på. Och på huvudstigen grävde vi och bar fram stenblock för att bygga trappor.
– Det kändes bra att få hjälpa till och göra nytta i parken, inte bara vara där som turist.