Tävlingsgrenar

Svenska klätterförbundet omfattar tävlingsdicipliner inom tre olika grenar: sportklättring, isklättring och skidalpinism. Sportklättring sker på artificiella väggar med konstgjorda grepp och steg. Isklättertävlingar utövas på artificiella isklätterstrukturer och skidalpinism utövas i fjäll- eller alpinmiljö.

Sportklättring

Sportklättring är den idag största disciplinen inom klättring. Den omfattas av tre olika grenar:

Foto: Jonas Paulsson

Foto: Jonas Paulsson

Bouldering
Bouldering har fått sitt namn från engelskans ord för stenblock (=boulder). Klättraren väljer en väg upp över blocket/väggen och denna väg kallas inom bouldering för ett problem. Problemet/väggen är ca 3-4 meter hög och kan innebära allt från en till flera förflyttningar beroende på hur många grepp och fotplaceringar som utnyttjas. I bouldering används inte rep utan som skydd har man mattor att landa på (så kallade crashpads eller specialkonstruerade gymnastikmattor). I tävlingssammanhang brukar man köra kval och final, oftast med 6 problem i vardera. Klättraren har ca 6 min på sig på varje problem och valfritt antal försök. Det finns olika poängsystem men generellt gäller att den som klarat flest problem vinner. Sedan skiljer man även prestationerna åt utifrån hur många försök som behövdes samt hur långt man kom, om man nu inte klarade hela problemet.

Foto: Sascha Karilampi

Foto: Sascha Karilampi

Lead
I lead (kallades tidigare svårighet) klättrar man en led på en högre vägg säkrad med rep. Leden blir allt svårare ju längre upp man kommer och segrar gör alltså den som kommer längst. Klättraren ”leder” dvs. säkrar sig själv vid olika punkter på sin väg upp för väggen. På tävling körs ofta två kvalleder som alla får klättra och de bästa går därefter vidare till final. Finalen klättras ”onsight”, dvs. den som klättrar har ingen information om leden mer än vad denne kan se från marken. Man har alltså inte sett någon annan klättra leden och vet inte på förhand vilka grepp som är bra osv. Man vet heller inte hur det gått för de som klättrat innan. Kval klättras ofta ”flash” vilket innebär att man får se andra klättra leden innan man själv gör det.

Edinburgh_International_Climbing_Arena_2010_530

Foto: Wikipedia

Speed
Speed är den gren som kanske är lättast att förstå för en utomstående. Här klättras en lätt led på topprep och det gäller att göra detta så snabbt som möjligt. Ofta kör man med utslagning, dvs. två klättrare klättrar samtidigt på identiska leder och den som är snabbast går vidare till nästa omgång.

Isklättring

Tävlingar i isklättring sker på konstgjorda frusna vattenfall, ofta uppbyggda kring ett skelett av byggnadsställningar. Klättrarna använder isyxor och stegjärn för att ta sig upp för utmarkerade leder. Man tävlar i lead och disciplinen fungerar i stort sett som lead-disciplinen inom sportklättring, där svårigheten är utmaningen.

Skidalpinism

Foto: Anders Burman

Foto: Anders Burman

Skidalpinism har militära rötter. Som tävlingsform uppstod skidalpinism i Alperna för cirka 40 år sedan då gränspatruller började tävla internt och mot andra länder. Sporten utövas av flera tusen aktiva framför allt i Europa. Här lockar sporten en stor publik och åskådarna åker ut bland bergen för att följa de tävlande. Lite grovt kan man dela in sporten i två kategorier: De som följer regler uppsatta av nationella/internationella förbund och så olika långlopp/flerdagarslopp som även i vissa fall är äventyrsinriktade. Flera av dessa långlopp/flerdagarstävlingar är mycket prestigefulla bland åkarna och  startfälten är stora. Pierra Menta, Mezzalama och Patrouille des Glaciers är tre mycket kända lopp. I Sverige är Keb Classic det överlägset mest prestigefulla, och största, loppet i denna genre.

Det internationella förbundet, ISMF, äger VM, EM och Världscupen. Man har inga separata mästerskap för yngre åkare utan de tävlar i sina klasser och på sina distanser i samband seniorernas mästerskap. Man tävlar i olika dicipliner:

Sprint

Sprint är kort, intensivt och publikvänligt. Tävlingstiden är bara runt 3-4 minuter och alla sportens moment ska då hinnas med: skidor uppför med stighudar, ”skidor på ryggsäck”, stighudsavtagning och åkning utför. Med ”skidor på ryggsäck” menas att åkarna spänner fast skidorna på ryggsäcken och springer till fots uppför ett mycket brant parti. Antal höjdmeter är 80 -100.

Vertikal

Vertikal innebär enbart uppförsåkning. Enkla regler, masstart och snabbast upp vinner. Antal höjdmeter är 750 – 1000.

Lag

Lag är den disciplin som ligger närmast sportens rötter. Lag om två personer kör en bana som kan innehålla passager där stegjärn, sele och rep behöver användas. Flera vändor upp och ner längs bergssluttningarna längs en flaggad bana. Minst 90 % av banan ska kunna genomföras med skidor under fötterna. Banan är ofta runt 2000 positiva höjdmeter och tävlingstiden brukar vara upp till två timmar. Som rättesnöre brukar 1000 höjdmeter i timmen gälla.

Stafett

Stafett påminner om en lite längre sprint där varje lag kör ett helt varv och sedan växlar till nästa åkare. I herrklassen är det lag om fyra åkare, i damklassen tre åkare.

Samarbetspartners
Mammut_Hilleberg
Annonser
Skadehjälpsnätverket Medlemsrabatter