Här har det isklättrats i vinter

Martin Hjälle klättrar i Offerdal. Foto: Ingemar Gråsjö
Vinter i Sverige betyder isklättring. De senaste veckorna har förhållandena varit bra på flera håll i landet. Bergsport.se har ringt runt och kollat isläget.

Första samtalet går till Johan Norén i Älvsbyn.
– Jag har varit ute en del, bland annat på Hundberget och Källsberget utanför Älvsbyn. I helgen testade vi helt nyupptäckt is i ett stenbrott utanför Luleå. Det var inte jättehögt, kanske 15 meter, men riktigt brant och roligt med något nytt, säger han.
Just nu är isarna bra, men det har varit stora väderomslag under vintern.
– På kvällen har det varit 30 minus, men nästa morgon har det kunnat vara plusgrader. Så isen har varit jättebra ena dagen och sjukt blöt andra dagen.
Hundberget utanför Älvsbyn. Foto: Johan Norén
Hundberget är mest känt för sportklättring och bouldering, men det finns en vägg där det brukar bildas is.
Johan har öppnat två leder där. Dels en 20 meter lång WI5 som är bultad, fast när det är mycket is säkrar man med skruvar i stället, och dels en WI3 som dock inte bildas varje år.
Han har även fixat en dry tooling-led som säkras med bultar och kammar. Linjen följer en snedspricka som övergår i en tunn söm och är inte gjord ännu. Graden lär hamna på M8-M9.
Johan laddar nu inför Laponiaträffen i Stora Sjöfallets nationalpark den 23 februari. Han arrangerar träffen varje år, med stöd av turistanläggningen Stora Sjöfallet.
– Just nu är det ett 20-tal som har bokat boende. Man behöver inte anmäla sig, man bara ringer och bokar rum. Utan Thomas Brandlöv som driver anläggningen hade Laponiaträffen aldrig blivit lika bra. Alla deltagare som bor där får rabatt och han bjuder på bastu under hela träffen.

I Linköping hittar vi Ingemar Gråsjö, som för ett par veckor sedan besökte Jämtland tillsammans med Martin Hjälle. De klättrade i Offerdal, men det var lite magert med is. Färden gick vidare söderut och till Kåvan i Funäsdalen.
– Kåvan tycker jag är en av kronjuvelerna i svensk isklättring. Det är ett högt fall, gott och väl fyra replängder. Den första repan är brant, hård och ihållande, sedan blir det väsentligt lättare. Det var fina förhållanden när vi var där. Kåvan är även lättillgängligt, man kliver ur bilen och en halvtimme senare är man framme vid isen, berättar Ingemar.

Klättring vid Marvikarna i Södermanland härom veckan. Foto: Ingemar Gråsjö
Nyligen stämde han träff med ett gäng sörmlänningar och isklättrade i Marvikarna utanför Mariefred.
– Förhållandena var överraskande bra, flera linjer var ledbara. Men den första februari börjar fågelskyddet att gälla så man har bara två helger på sig att klättra där.
Marre Ågerstrand från Stockholm var i Trängslet i Dalarna strax efter nyår och klättrade på Brudslöjan.
Marre klättrar på Brudslöjan.
– Det var första gången jag var där så tidigt på året och det var lite tunt med is på vissa ställen, men det gick att klättra på topprep. Det var ganska mycket blomkålsis, då är det svårare att sätta skruv, säger hon.
På söndag åker Marre och kompisarna eventuellt till Marvikarna. I slutet av februari blir det Laponiaträffen.
– Vi är sex personer som ska till Stora Sjöfallet. Jag har varit där fem-sex gånger och det är otroligt vackert, man har en fantastisk utsikt över fjällen. Klättringen är jättebra. Det är långa leder, förhållandevis lätt och inte så brant och man kan klättra flerreporsturer om man vill.