Rafael Jensen: "Vi måste börja tänka stort"
Vid utgången av 1980-talet fanns totalt omkring 140 leder på världens 8.000-meters berg, varav ca 30 hade klättrats i alpin stil. Även svåra leder. I dag, flera decennier senare, finns nästan 200 leder på bergen och några är ruskigt svåra.
Om målet är att göra en samtida stor prestation i höga berg, får man intensivt träna in ett brett spektrum av hög klätterteknisk förmåga.
Som Joe Tasker och Dick Renshaw kan man självständigt i alperna börja klättra längre turer av stigande klätterteknisk svårighet. För att göra tidsenliga topprestationer nu för tiden är leder som Eigers klassiska nordvägg, Walker-pelaren på Grandes Jorasses och Freney-pelaren på Mont Blanc ganska bleka mellansteg som ett nutida starkt replag bör klara av på 10 timmar. Nästa steg är friklättring av exempelvis lederna Omega och Catherine Destivelles nytur 1992 på Petite Dru – dessa är utmanande friklättringsobjekt.
Det gäller att få både många leder i bagaget samt en radikal, teknisk överkapacitet, som kan tas med till försök i Himalaya för stilförbättring på svåra leder klättrat i expeditionsstil, eller för försök att åstadkomma svåra nyturer.
Svenska klättrares målsättning på 8.000-metersbergen har prestationsmässigt varit blygsam i fråga om led- och stilval. Kanske därför att flertalet varit okunniga om, eller ointresserade av, den internationella utvecklingen?
Ett skäl därför kan till exempel ha varit, att man runt 1990 tyckte att Muztagh Tower var ett svårt berg? Jovisst – 1956! Men den svenska expeditionen 1990 kringgick Joe Browns kruxpassage upp till läger 3, precis som Tony Streather 1955 gick en alternativ ”ramp” upp till toppen av Kangchenjunga, några dagar efter att Brown hade klättrat en svår ”genväg” till toppen.
Om vi skulle ha klättrat svårt 1990, hade det varit rimligt att till exempel försöka friklättra Peter Boardman och Taskers led 1976 på Changabang i alpin stil, eller att klättra Mick Fowlers och Vic Saunders 1987 Golden Pillar of Spantik, hela berget i alpin stil.
Svenska klättrare som Thomas Weber, David Fält, Per Malmsten och Micke Sundberg var några av de som runt den tiden for iväg och klättrade i alpin stil. Tomas Olson skidade solo och i alpin stil upp för ett av Kucksaybergen (ca 7.000 meter).
När ska vi få den första, självständiga alpinstilsbestigningen, den första solobestigningen, eller rent av en rejäl nytur på ett 8.000-meters berg?
Först när vi börjar tänka stort!
Rafael Jensen
Ordförande i klätterförbundets alpina kommitté och medlem i Göteborgs KK. Började klättra i Skottland 1982 och på den långa meritlistan finns ett nytursförsök på Mount Asgard i Kanada och ett decemberförsök på Kinschofer Route på Nanga Parbat. I dag håller han kurser och klättrar hellre lätt än inte alls.