Toppen eller inte? Studie från USA skapar diskussion i klättervärlden

Tre av världens högsta toppar har hamnat i blickfånget: Manaslu, Annapurna och Dhaulagiri. En studie från USA har skapat diskussionsvågor i klättervärlden. Den centrala frågan är: Har klättrarna nått bergens absolut högsta toppar? Svenske klättraren Kaj Söderin tycker att ämnet är viktigt att diskutera.

Har man varit uppe på toppen av ett berg, om man har stannat några meter därifrån? Därom tvista de lärde. En amerikansk studie har satt ljus på frågan och i Sverige har Kaj Söderin, journalist och klättrare, reagerat.

– Det är ett problem i klättervärlden. Det finns ganska många klättrare och äventyrare i världen och i Sverige och det finns många frågetecken. Det är dags att lägga korten på bordet, säger han.

Inte medvetna lögner
En forskargrupp i USA har studerat bestigningar av tre berg i Himalaya: Manaslu, Annapurna och Dhaulagiri. De har undersökt en mängd foton, satellitbilder och vittnesmål och nått ett hårt resultat. Nästan ingen har nått den högsta punkten på Manaslu. Det råder förvirring om toppen på Dhaulagiri och bara hälften av bergsbestigarna på Annapurnas topp har varit allra högst upp.

Oftast är det inte medvetna lögner, snarare en fråga om definitioner och upplevelser, men frågan upprör. Den australiensiske klättraren Damien Gildea sammanfattar forskarnas resultat i en artikel hos välansedda organisationen The Alpine Club. Han inleder artikeln med en bild på en “selfiespot” högt upp Manaslu i Nepal.

“Den här flaggprydda bergskammen ligger precis nedanför den plats där många klättrare stannar under sina försök att nå toppen – en punkt som ligger 20 meter före den faktiska toppen”, står det i bildtexten.

Det är toppen som räknas
Forskarna anser att det är toppen som räknas. Svenske Kaj Söderin håller med. Han anser att klättrare och äventyrare ska kunna bevisa hur de tog sig till toppen och är trött på manipulerade bilder. Antingen springer man hundra meter på ny rekordtid, eller så gör man det inte. Det sistnämnda är okej, men då ska man vara tydlig med det, anser Söderin.

– I vissa fall är det uppenbara lögner. En förtopp är inte toppen. Hederskodexen inom klättring lyder “säg som det är om de leder du har klättrat”. Det finns ingen klätterdomstol, men så fort klättringen blir kvantifierbar, mätbar och insatserna höjs i form av sponsring, prestige och klätterego, ska du kunna bevisa att du har varit uppe på en fjälltopp.

Prestige och rekord
Manaslu, Annapurna och Dhaulagiri ingår i listan över världens 14 högsta berg – de är alla över 8000 meter. Forskarna menar att det inte finns bevis för att någon klättrare, nu levande eller död, har tagit sig allra högst upp på alla 14. Kaj Söderin tycker att frågan om att mäta blir extra viktig i sådana rekordsammanhang.

– Det handlar om tusendels millimeter, det är så man ska mäta. Det handlar även om hur vi som klättrar vill att “klättring” ska definieras och vad individen vill se när hen ställer sig framför en spegel, säger Kaj Söderin.

Forskargruppen har gått igenom en hel del material för att nå nämnda slutsatser. Den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa hela artikeln hos American Alpine Club.

Manaslu i Nepal, ett av bergen i studien. Just där blir det ibland för trångt för att alla klättrare ska kunna ta sig till den absoluta toppen på ett säkert sätt. Foto: Erik/Unsplash
Samarbetspartners
lkab framat
Annonser
Hvilan utbildning Klättring i Kebnekaise Medlemsrabatter Skadehjälpsnätverket