På toppen eller inte på toppen

Foto Clay Knight Unsplash.

Om en alpinist säger att hen har varit uppe på en topp så har hen väl det, eller? 

Bergsport artikel. Text Bergsportredaktionen.

– Tänk om vi levde i en värld där alla klättrare återgav sina klättringar helt sant och komplett, det vill säga i harmoni med Tyroldeklarationen som rekommenderar syrgasfri klättring utan fasta rep samt korrekt och fullgod rapportering för att andra skall förstå prestationen, säger Rafael A Jensen, ordförande i Alpina kommittén. 

Han menar att det är alltför vanligt att klättrare förstorar, förskönar och ibland ljuger om sina bestigningar. Medvetet eller omedvetet. 

Men varför skulle någon fara med osanning? Vi tar oss en lite närmare titt på det här med att påstå att man har varit uppe på en topp. 

Inte alltid så lätt att veta
Det kan vara lätt att tro att det är enkelt att veta att man är uppe på en topp. Det är ju högsta punkten på ett berg. Men, viner det stormvindar omkring dig som nästan får dig att falla omkull, du är utmattad, fryser som attan och sikten är dålig – ja då är det allt annat än enkelt att veta exakt var du befinner dig. Dessutom finns det berg vars toppar är oklara. Hur ser det egentligen ut där uppe? Vad räknas som toppen? 

Vädret kan ställa till det
– Muztag Tower och K2 har väldigt lättdefinierade toppar, när man kan se dem. En bestigning i dåligt väder och dålig sikt ägde rum när Mick Fowler och Victor Saunders 1987 hade klättrat berget Spantik (7027 m ö.h.) via dåtidens kanske svåraste tekniska klättring. Fowlers samtal med Marko Prezelj[1] får dem att bedöma, att Mick & Vic var på toppen. Anatoli Boukrev hade troligen okej sikt på Broad Peak, när han uttalade ”I don’t see any higher”. Ed Viesturs fick korrigera. Ett av de stora frågetecknen är fortfarande Tomo Cezen och nytursbestigningen av Lhotse sydvägg, berättar Rafael.

[1] Sedan Prezelj, Manu Guy, Attila Ozswath och Manu Pellissier repeterade leden år 2000, Ame Alp Journal 2001.

Foto JC Gellidon Unsplash.

Konsten att känna sitt berg
Att vara utan förståelse för vad som är toppen ger också problem.

– På Dhaulagiri är det tre falska förtoppar innan huvudtoppen. Lhotse har två toppar; förtoppen närmast sydväggen. Denalis nordtopp är den lägre förtoppen. Om Mal Duff & co 1984 klättrade västtoppen eller huvudtoppen av Muztagh Tower är intressant. Kangchenjungas topp är helig. Vi avstår från att lägga hand på, eller att sätta fot på toppen. Gör gärna en travers runt om med toppen i brösthöjd istället, säger Rafael.

Upp till bevis
Men ok. Du har läst på, vet hur själva toppen ser ut och vet dessutom vägen dit (vad du ska passera för att komma fram till toppen) och nu är du äntligen där! Supergrattis! Lyckoruset strömmar igenom dig samtidigt som du är medveten om att toppen bara är halvvägs. Du ska ner också. Och så vill du ju gärna berätta för andra om din bedrift och lägga till det på ditt ”klättrings-cv”. Vilka ”bevis” behöver du ha med dig ner för att det ska vara en ”godkänd” toppbestigning? Ett foto som tydligt visar omgivningen är förstås bra, men inte helt okomplicerat.

– I gamla dagar kunde en komplett filmremsa med bilder av en identifierbar topp fungera som bevis. Sedan kopierings- och bearbetningsmöjligheter kom, även av dia, har det blivit svårare – för att inte tala om alla digitala möjligheter. Om det var flera personer på toppen samtidigt är det oftast lättare att bevisa. Men lojalitet till enskilda personer och/eller jäv är en normal del i mänsklighetens mångfaldighet, menar Rafael.

Rapporteringar efterlyses
Om du tycker att du har gjort en prestation av dignitet – kontakta Alpina Kommittén

– Ja, vi blir väldigt glada för rapportering. Vi uppskattar nydanade klättring och även att man hoppar på tungan till berget. American Alpine Journal är också bra att rapportera till, säger Rafael.

Personlig bedrift inte lika med alpin prestation
I den bästa av världar skulle alla alpinister vara ärliga och uppriktiga och dessutom insiktsfulla i hur deras egen klättring står sig historiskt jämfört med andra alpina bedrifter. För det som är en personlig bedrift för någon, och som kanske får dennes familj och många vänner att baxna av beundran är inte detsamma som en prestation i historiskt alpin jämförelse. 

Vem säger vad och varför?

Rafael Jensen.

Det finns naturligtvis anledning att förhålla sig kritisk när personer själva berättar om sina stordåd. Det gäller även när det är alpinister som gör det. De kan ha mycket att vinna på en liten vit lögn. Det kan till exempel handla om sponsorkontrakt, boksläpp, uppmärksamhet i media som leder till att fler vill betala för att komma på ens föredrag – och prestige förstås. 

– Ekonomisk vinning och oberoende är ett mål för några – och kan vara ett incitament till att inte återge klättringen 100 procent korrekt. Diskrepanser i informationen är en första signal för att man skall vara kritisk, säger Rafael.

Här är ett gäng frågor Rafael tipsar dig att nästa gång någon rapporterar om en toppbestigning. Bilda dig därefter din egen uppfattning av klättringens dignitet.

Var det en förstabestigning, nytur eller radikal stilförbättring?
1. Vad var den klättertekniska graden i helhet och på kruxpassagerna?
2. Var det speciella förhållanden under klättringen?
3. I vilken stil klättrade de (i den neråtgående prestationshierarkin):
a. Alpin
b. Kapsel
c. Lättvikts
d. Expedition
e. Expedition med inköpt arbetskraft
f. Kommersiell
g. Guidad

Om det var en tidigare klättrat led
1. Hur mycket fasta rep hade de?
2. Var det en kommersiell expedition/resa eller hade de anlitat guide?
3. Hur många personer befann sig i baslägret?
4. Hur många var aktiva på berget när de gick till toppen?
5. Hur många hade spårat till toppen?
6. Var de nummer 4 eller 900 på toppen?
7. I vilken stil klättrade de? 

Vad berättar bilden
– Tolka även bilder och bildspråk. En fundamental kunskap är snöns förflyttning. I vindstilla väder kan det byggas upp tjocka snölager, i vind bildas vindtunnlar runt föremål. En liten stig skapas av cirka tio personer framför, säger Rafael. 

 – Som Marko Prezelj säger; Piolet d’Or är på gränsen mellan klätter-poesi och klätter-porno. Det finns många andra än de som hamnar på ”pallen”, som i grupper om 1–4 personer gör självständiga starka prestationer i god stil utanför medias uppmärksamhet.

Men, med detta sagt, sluta aldrig klättra för skojs skull, håll bara tungan rätt i mun med hur du beskriver och vad du kallar din toppbestigning. Och gläds åt varandras upplevelser, äventyr och framgångar!


Lästips!
Ett roligt exempel på förändrade toppar är Gunnar Eklunds troliga förstabestigning av Cotopaxi (5887 m ö.h.) 1929 – läs Nyturslistan på bergsport.

Läs också Bergsport #155 sidan 33, där fyra stora alpinister uttalar sig. Silvo Karo valde dock att 1990 tillsamman med Janez Jeglič göra en supersvår nytur på Bhagirathii III i alpin stil framför att gå upp på Mt Everest.


Rafael rättar sig själv
– I decembernumret 2019, om Søren Smidts ensamma toppbestigning av Dhaulagiri (8167 m ö.h.), 1991 angav jag felaktigt ett sva som topp. Sorry. De sista meterna upp till toppområdet – i avslutning av kammen – klättrade han osäkrat ett ”vanskeligt” sva (ca grad 5-) upp och ner!

Mer innehåll från Bergsport juni 2020

Junior
Hej junior!

Reportage – klätterställen i Sverige
Bohuslän: Bultfri kustklättring i vikingaland
Skåne: Söderåsen – klättring i Snapphaneland
Välkända västkustpärlor – Hannes Puman tipsar

Artiklar
Träningstipset – olika sätt att använda hälarna
Gå en kurs!
Dags för avrostning
Alpin teknikträning i Nacka Strand
På toppen eller inte på toppen

Reportage – klätterställen i världen
Sex dagar i granitparadiset

Reflektion
Lofotens läkande friktion

Serie
Überbra kilplacering

Samarbetspartners
trygga_idrottmiljoer framat
Annonser
Hvilan utbildning Klättring i Kebnekaise Medlemsrabatter Skadehjälpsnätverket